2007 var året då jag lärde mig att vara lite girig när man tävlar om pengar. Poker, vare sig det är live eller online poker så handlar det i grund och botten alltid om att ta en annan människas pengar. Jobbigt tycker vissa, andra lever mer efter tesen om att skadeglädje är den enda sanna glädjen och vad kan då vara roligare än att ta någon annans pengar. Samtidigt är det svårt att försvara sig själv, eller någon annan om pengarna tas av någon som verkligen inte har råd att bli av med dom. Du ska bara satsa pengar som du har råd att förlora är ett visdomsord som alltför få inom pokersfären följer. Ofta har jag mått väldigt dåligt flera dagar efter en stor pokerförlust men desto fler gånger har jag varit genuint jäkla glad över att ha tagit någon stackares pengar. Något som brukar fungera för mig om jag har förlorat är att fundera över hur mycket pengar jag hade gjort av med om jag hade gjort något annat istället för att spela kort. Kanske gått ut på krogen eller gått på bio. Också upplevelser men av ett helt annat slag än att spela kort, om pengar. Då känns det ändå acceptabelt att ha förlorat si eller så många kronor på ett egentligen rätt puckat tidsfördriv. Och jag kan ju åtminstone alltid glädja mig över att jag gjort någon annan glad som vann mina prispengar. Men det är jag ju såklart inte för det var ju ren tur, och riggen förstås.
